Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Röster om rättvisa

Från symposiet

VAD ÄR RÄTTVISA? var frågan vi ställde till ett urval av GU-forskare inför symposiet och till deltagarna under symposiedagarna. Uppmaningen var att svara snabbt, intuitivt och kort. Nedan finner ni svaren på frågan.

Jag tror att mitt tänkande kring rättvisa bäst sammanfattas med ett citat av teologen och filosofen Cornel West:
”Never forget that justice is what love looks like in public”.


Att alla ska få det de förtjänar


Ett ord: maktrelationer
En aspekt: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov
Men: hur hantera ”lyckliga-slaven-problematiken”? Devisen kan också fungera reaktionärt, t.ex. kan den motivera privat, subventionerad städhjälp om förmåga och behov enbart uppfattas som subjektiva kategorier. Men hur kan de definieras objektivt eller bortom objektivt/subjektivt?


Rättvisa ”finns” inte – det är ett abstrakt begrepp som får sin mening endast i förhållande till en konkret orättvisa. Vi kan alltså bara söka rättvisa i förhållande till en händelse/fenomen som uppfattas som orättvis, vilket skiljer sig från plats till plats, tid till tid. Plötsligt ”blir” något som tidigare varit osynligt/oviktigt, viktigt och orättvist. Det finns alltså inte en uppsättning orättvisor som vi kan avtäcka och hantera en och en för att skapa en större total rättvisa.


Rättvisa ett politiskt begrepp

I. RÄTTVISA/ORÄTTVISA

  • Fördelning,möjligheter / Förtryck, marginalisering, exploatering
  • Något som någon har (eller inte har) och som kan fördelas / relationer
  • Något som görs [Se Iris Marion Young som sagt mycket om detta]

II. "RÄTTEN ATT HA RÄTTIGHETER"

[Hannah Arendt]
En mänsklig rättighet är inte detsamma som en medborgerlig rätt.
Idag saknar vissa människor "rätten att ha rättigheter" (t.ex. papperslösa). Frågan är då om de utesluts från själva mänskligheten, dvs. behandlas omänskligt (så behandlades och avhumaniserades judar, romer, hbtq-personer och personer med funktionsvariationer).


Plats för mångfald och olikhet
Vad rättvisa innebär är individuellt
Att definiera rättvisa bidrar till exkluderande
Bör fokusera kring vad orättvisa är


Några lösryckta tankar om rättvisa

  • Synliggörande
  • Erkännande
  • När det gäller fördelning (”klassisk” rättvisa) kan detta ses som att "allt" inte ska fördelas lika, utan efter behov. Alla är unika och har olika behov.
  • Att få/ge lika möjligheter
  • Att inte hålla tillbaka andra och inte hålla nere andra
  • Att bejaka det unika hos varje enskild individ


SLIPPA FÖRDOMAR



Vad kan rättvisa vara?
Rättvisa kan ha med fördelning ur olika aspekter att göra liksom med t.ex. mänskliga rättigheter. För mig har det också med erkännande att göra på olika sätt – både att få tala och att bli lyssnad på, och att bli tagen på allvar (ej hierarkiserat, selektivt lyssnande).
Rättvisa har också med etik att göra.
Rättvisa har också med reciprocitet att göra ("Gåvan" Mauss)
RESPEKT
MER MAKTBALANS
PÅ OLIKA SÄTT
Språk – mer av mångspråklig "reality" på olika sätt
Mer av reell mångvetenskap


VAD ÄR RÄTTVISA

  • tillgänglighet
  • tillgång
  • bredd & acceptans i valmöjligheter
  • stark kontinuitet med verkligheten
  • utrymme
  • konfliktlösning

Vad är rättvisa?
"Åt var och en efter behov från var och en efter förmåga"


RÖSTER FÖRE SEMINARIET (FRÅGA UTSKICKAD OCH SVAR INKOMNA VIA MAIL)

Rättvisa i form av legitimitet har två sidor, dels den formella sidan som ställer krav på största möjliga överenstämmelse mellan innehållet i rättskällorna och utfallet i det enskilda fallet (dvs. ett krav på formerna för rättstillämpning och juridisk bedömning) dels den materiella sidan som ställer krav på överenstämmelse mellan rättsinnehållet och de i samhället styrande värderingarna. Jag undviker att skriva rådande eftersom det är mycket troligt att det kan finnas en bristande överenstämmelse mellan styrande normer/värderingar och allmänt rådande normer/värderingar. De förra kan t.ex. omfattas av en mindre del av samhället som dock är i en maktposition som har tolkningsföreträde och de senare omfattas av folkflertalet. I de flesta fall är det troligt att det inte finns några större diskrepanser mellan dessa grupper, eller att det endast är en del av samhället som ö.h.t har en reflekterad uppfattning om grunderna för rättsinnehållet. Det är således troligt att rättviseargument kan härröra ur såväl formella kritik mot rätten som materiell kritik, men att det då egentligen är fråga om olika diskurser, en juridisk kontra en politisk eller ideologisk.

Rättvisa innebär i min forskning att alla individer får en ärlig chans att utveckla sig sina förmågor (i samma bemärkelse som ordet används av Amartya Sen). Begreppet är inte bara kopplad till nutiden utan sträcker sig även till framtida generationer och är således nära besläktat med hållbarhetsbegreppet.
 


Min första reaktion var att svara: ingenting.
Det innebar inte att jag inte har en "känsla" for "rättvisa" både nar som samhällsmål och som något som ar viktigt for individer. MEN inom EU arbetar jag mer och mer med frågor där orättvisa ar norm, eller kanske bättre med frågor där rättvisa på en nivå leder till orättvisa på en annan nivå: rättvisa mellan stater, leder till orättvis behandling av individer; rättvisa mellan EU medlemsländer leder till orättvis behandling av de migranter/flyktingar som försöker ta sig in i Europa; det faktum att unga man klarar av resan till Europa, leder till att de som faktiskt skulle behöva skydd glöms bort; o s v. Det samma gällde nar jag arbetade med krigsbrott i Afghanistan: "vi" visste att brottslingarna aldrig skulle stallas infor ratta, att de blivit miljonärer på kriget, men dar verkade det finnas mer utrymme for att trots allt tanka kring rättvisa i det lilla: offret ville berätta om vad de utsatts for, ifall de fick berätta kunde gå vidare.

Kanske ar det jag försöker saga att "rättvisa" har visat sig att inte vara ett sa användbart begrepp i den praktik jag håller på med eller i den praktiker-orienterade forskning jag jobbat med. Finns det bättre? Equity? Empati?

Och ifall jag inte upplever att rättvisa ar ett användbart begrepp i samband med länders samarbete i EU eller om EUs utrikespolitik säger det något om hur fokus/grundvalarna faktiskt har skiftat fundamentalt i vara demokratier?


 


När jag tänker på rättvisa handlar en del om fördelning av resurser i samhället. De jag skriver om har ofta svårt att få vardagen att gå ihop, ekonomiskt och tidsmässigt. Barn med funktionsnedsättningar är ofta osynliga i media, och när de syns får de sällan komma fram som individer. Jag känner att min position som doktorand medför ett ansvar att belysa situationen för dem som inte ges samma möjligheter som andra att delta i ett samhällsliv som bygger på prestation, konkurrens och självständighet, och att i förlängningen väcka frågan om det verkligen är dessa värden vi vill ge prioritet.
En annan del handlar om att göra något rättvisa, att "rätt visa". Ett problem är att tidigare forskning ofta bygger på outtalade förutsättningar och normer, t.ex. att det är kvinnor som har huvudansvar för barnen, och att barn med funktionsnedsättning innebär en belastning.


Ärligt talat är nog rättvisa ingenting som har någon framskjuten roll i min forskning, varken som undersökningsobjekt, eller på annat vis, i alla fall inte explicit eller medvetet. Jag undersöker i mitt avhandlingsarbete ett antal politiska begrepp, och rättvisa (isf med det relaterade rättfärdighet) hade nog kunnat vara ett sådant begrepp, men det har fallit utanför, förmodligen för att det inte har en tillräckligt tydlig roll i mina källor.
Om jag får reflektera kort om rättvisa implicit och som något annat än undersökningsobjekt: jag tror kanske det kan ingå i hur jag tänker kring problemformuleringar att jag tycker det är viktigt att ge en rättvisande bild av historien, en som tar upp aspekter som glömts bort eller getts lite plats, eller som är en så "korrekt" bild som möjligt, men jag skulle nog inte använda den termen.


 


"Rättvisa i min forskning" innebär för mig att jag strävar efter att behandla mina informanter på ett rättvist sätt. Här menar jag då både att jag utgår från etiska riktlinjer i mitt förhållande till informanterna (deltagares rätt till informerat samtycke, aktsam behandling av data och sammanfattning av resultat etc.) och att jag dessutom strävar efter att behandla alla informanter jämlikt, dvs oavsett deras sociokulturella
bakgrund, kön, ålder, etnicitet och språkkunskaper, så ska de få samma etiska bemötande av mig.

Men "rättvisa i min forskning" innebär också att jag delvis har forskat om "fenomenet rättvisa".


När jag läser begreppen "rättvisa + forskning" (med mindre fokus på min egen forskning) tänker jag också på vikten av att det råder rättvisa förhållanden för möjligheterna att utöva forskning (dvs resurstilldelning och möjlighet att nå resurser för ett intressant projekt även vid tex. ett mindre lärosäte) inom olika ämnen/lärosäten/delar av landet/mellan kvinnor och män osv.

 

Ett ord som kommer för mig är människovärde – vad får det för konsekvenser om man inte bara säger att människor är lika mycket värda utan menar att de är det i praktiken? (Vad får det för konsekvenser om man ser till utsatta grupper i det svenska samhället, om man sätter det i relation till flyktingfrågan?)
Jag tänker också på rätt till kunskap, på en skola som gör det möjligt för alla elever att kunna agera som ansvarsfulla medborgare i ett kunskapssamhälle.
När det gäller universitetets egen verksamhet tänker jag på "vertikala" och "horisontella" forskningsmiljöer. Varför – 2016 – värderas "horisontella", inkluderande kunskaps- och forskningsmiljöer så lite jämfört med "vertikala" (inriktade på en enda persons karriär)?
Och vad är det som hindrar samtal om strukturella problem vad gäller "rättvisa", förutom en (allmänt) individualistisk tidsålder?
När jag hör ordet rättvisa så associerar jag till moral. Rättvisa förutsätter ojämlikhet, det finns ju bara rättvisa i förhållande till orättvisa. Och rättvisan är beroende av omständigheter. På engelska blir det tydligt i skillnaden mellan "justice" och "fair". Kan inte hitta semantiska motsvarigheter i svenskan, men jag är visserligen inte någon anglofil heller.


Oj, det finns ju så mycket att associera till, men här kommer det som först dyker upp:
Jag tänker på hur rättvisa är ett begrepp som är kontextbundet och nära förknippat med orättvisa. Rättvisa kräver också att människor erkänns som subjekt och hänger också samman med hur vi definierar en människa som har vissa rättigheter. Jag tänker på samerna och den systematiska diskriminering som de fortfarande utsätts för. Jag tänker på barn och unga som inte erkänns som subjekt på samma sätt som vuxna och hur rättvisa hänger samman med möjligheten till att få sina rättigheter erkända.


 


Här kommer spontana tankar om rättvisa, som ju är ett stort begrepp som betyder olika i olika sammanhang. För mig kan rättvisa vara allt från att de små barnens lördagsgodis ska delas lika = rättvist till tanken att alla människor ska ha samma förutsättningar att förverkliga sina drömmar. I det första fallet är det ju fråga om ett utfall och i det andra om just förutsättningar. Personligen tycker jag inte att det är rättvist om alla får lika lön, standard etc oberoende av insats, ansträngning, resultat och prestation, men utfallet ska var oberoende av vem man är (alltså oberoende av kön, etnicitet, religion, handikapp etc.). Ingen ska särbehandlas för att hon eller hon tillhör en speciell kategori.


LIKA BEHANDLING, EKONOMISK, SOCIAL, GLOBAL LIKABEHANDLING, JÄMSTÄLLDHET, JÄMLIKHET. NGT BARN ÄR NOGA MED, HONNÖRSORD, IBLAND TOMT.
 


Rättvisa: associerar jag omedelbart och intuitivt rättvisa till "relative deprivation" d v s mina XXX vänners erfarenhet av att leva i en värld rättvisan krymper. De blir inte själva fattigare, men ser hur andra omkring dem snor åt sig, medan de själva jobbar på och inte rör sig ur fläcken socio-ekonomiskt. Detta leder i sin tur till både känslor av förlorad agens och förlorad tilltro till politiker. Själva begreppet rättvisa har dock inte förlorat sin tyngd. Att kritisera frånvaron av rättvisa är (fortfarande) ett starkt och mycket användbart diskursivt grepp, även bland de fattigare.


Konstigt nog är mina första associationer till rättvisa inte alls positiva. Jag tänker först på en slags rättvisa som man lärde sig hantera som barn. Man fick inte vad man ville ha, men det man fick var rättvist. Sa den vuxne som hade makt att bestämma vad rättvisan var. Det var också en form av rättvisa som man lärde sig att bevaka i syskonskaran. Alla skulle få lika mycket, och som storasyskon kunde jag konsten att spara och ta fram när småsyskonen redan ätit upp. Den elaka njutningen av att vara den ende som har något, och att kunna förklara det som rättvist.


"För just mig är rättvisa när olikhet i förutsättningar tas om hand och blir utgångspunkt för tilldelning av resurser (och med resurser menar jag då inte bara ekonomiska utan även emotionella). För just mig är rättvisa tillämpbart och önskvärt i all mänsklig praktik, även den som inkluderar andra arter. Rättvisa handlar alltså, för just mig, inte bara om mellanmänskliga relationer utan även om mellanartliga relationer där människan är en av parterna"


"RÄTTVISA FÖR MIG HANDLAR OM TILLGÄNGLIGHET OCH ANPASSNING"


I introduktionen till symposiet EXPLOITING JUSTICE sades:
Rättvisa är ett mångfacetterat begrepp. I en västerländsk kontext relateras det ofta till föreställningen om individers lika värde och antagandet att alla människor ska behandlas likvärdigt. Till stor del utgår retorik, lagstiftning, teoretiska perspektiv och konkreta praktiker kring rättvisa från ramverket mänskliga rättigheter. Teoretiska antaganden om rättvisa påverkar förståelsen av vad rättvisa är och borde vara liksom hur det kan åstadkommas, och vice versa.
Genusforskare har analyserat och ifrågasatt såväl föreställningar som politiska och juridiska uttryck för rättvisa, och reflekterat över de många olika sätt på vilka rättvisa kan förstås i relation till genus och intersektionalitet. Flertalet av dessa olika sätt att förstå rättvisa kan struktureras runt två huvudaspekter: genusrättvisa som en fråga om identitet och erkännande, och genusrättvisa som en fråga om rättigheter och skyldigheter liksom om hur dessa fördelas mellan olika grupper och individer.


 


Så här beskrivs rättvisa inför GU-seminariet: Mänskliga rättigheter och global rättvisa 12 maj 2016 med seminarieledare Bengt Brülde, professor i praktisk filosofi. 


Frågan om det rättvisa samhället är en av huvudfrågorna inom den politiska filosofin. Vilken betydelse har till exempel rättigheter i detta sammanhang, och hur måste resurserna i ett samhälle fördelas mellan medborgarna för att det ska kunna betraktas som rättvist? I takt med att världen har blivit allt mer globaliserad har även frågor om global rättvisa blivit vanligare inom den politiska filosofin. Är det till exempel rimligt att lägga ett rättviseperspektiv på världen som helhet, och inte bara på de olika stater som världen består av? Är det kanske till och med rimligt att betrakta hela världen som ett enda samhälle?

 

Sidansvarig: Kristina Hermansson |Sidan uppdaterades: 2017-05-19
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?